Och går en stund på jorden...
Ibland lämnar hon nerspydda kläder, bajsblöjor och en frågvis fyraåring för att göra något HELT ensam... Som igår, då jag använde min påskpresentsbiljett jag fick av sambon, för att gå på konsert med Shirley Clamp. På Roslagsskolan i Norrtälje - glamoröst som sjutton! (Eller inte?)
Jag kan väl inte säga att jag är ett stort Shirleyfan, men det kulturella utbudet i Norrtälje en lördagskväll i april, som dessutom inte innefattar alkohol för att bli kul, är väl sisådär va... I sista sekund, som vanligt, eftersom bebis ville amma extra länge, vilket visade sig bra då hon vägrade äta något som pappan serverade i flaska, svischar jag in på Roslagsskolan, hinner precis på toa och sen ner till min plats. Min plats, som för övrigt var längst fram vid scenen längst ut på ena sidan, vilket ledde till att jag satt snett med nacken i en och en halv timme...
Oj, oj, oj, så bra hon var!!! Visst, de allra flesta är hundra gånger bättre irl så att säga, men detta var super!!! Intimt och nära, hon hade bara en körtjej, basist, percussionist och en pianist, kvällen till ära vid en Steinwayflygel, härligt, lagom starkt ljud och en fantastisk röst på det.
Jag skrev att de flesta är bättre live och det stämmer. Har varit på fem genrep av Melodifestivalen nu och samtliga deltagare dessa år har låtit fantastiskt och det har varit omöjligt att plocka ut en vinnare... Jag kan nog bara komma på två tillfällen då konserter varit besvikelser. Den ena är Guns n´Roses i Globen typ -91. Då hade vi väntat i flera år på att de skulle få tummen ur och dyka upp i Sverige. När den stooora dagen så var inne, fick vi sitta och vänta och vänta och vänta på att Axl skulle, dricka upp whiskyn, snorta en lina, vara sur och divaaktig och så vidare... När de väl började spela var man så trött (den unga, festande åldern till trots) att man bara ville gå hem.
Den andra konserten som blev ett riktigt magplask, var Elton John på Sthlms stadion också någon gång i början av nittiotalet. Gick en arbetskamrat och såg fram emot en kul kväll... suck, vi gick lååångt innan extranumren satte igån. Den mannen visade sig vara ett riktigt sömnpiller live. Det häftigaste han gjorde, var att RESA på sig medan han spelade och sjöng!!!
Ulf Lundell, live på Kneippbyn med solen som gick ner i bakgrunden medan han drog av dängor som Kär och galen, När jag kysser havet och så klart Öppna landskap är det absolut bästa konsertminnet EVER!!!
Tillbaka till Shirley och gårdagen. Det visade sig vara hennes turnédebut och nog blev det lite småknas med mellansnacket, men det klarade hon upp galant. Kvinnan är ju inte bara super på att sjunga, hon är riktigt rolig dessutom!!! Det blev inte bara skratt, några tårar tittade också fram när hon berättade storyn bakom en av sina låtar. Allt som allt, en riktigt skön kväll.
Sen komma hem halv tio till vaken fyraåring, som lägger sig halv åtta i vanliga fall och en bebis som inte hade velat äta... Det gick bra, fyraåringen som till kvart i nio och bebis som som vanligt sina nio timmar... sen somnade bebis dessutom om så jag fick några timmars sömn till...
Nu, ut och grilla korv med gårdsstädarna D och stora E, over and out!
Jag kan väl inte säga att jag är ett stort Shirleyfan, men det kulturella utbudet i Norrtälje en lördagskväll i april, som dessutom inte innefattar alkohol för att bli kul, är väl sisådär va... I sista sekund, som vanligt, eftersom bebis ville amma extra länge, vilket visade sig bra då hon vägrade äta något som pappan serverade i flaska, svischar jag in på Roslagsskolan, hinner precis på toa och sen ner till min plats. Min plats, som för övrigt var längst fram vid scenen längst ut på ena sidan, vilket ledde till att jag satt snett med nacken i en och en halv timme...
Oj, oj, oj, så bra hon var!!! Visst, de allra flesta är hundra gånger bättre irl så att säga, men detta var super!!! Intimt och nära, hon hade bara en körtjej, basist, percussionist och en pianist, kvällen till ära vid en Steinwayflygel, härligt, lagom starkt ljud och en fantastisk röst på det.
Jag skrev att de flesta är bättre live och det stämmer. Har varit på fem genrep av Melodifestivalen nu och samtliga deltagare dessa år har låtit fantastiskt och det har varit omöjligt att plocka ut en vinnare... Jag kan nog bara komma på två tillfällen då konserter varit besvikelser. Den ena är Guns n´Roses i Globen typ -91. Då hade vi väntat i flera år på att de skulle få tummen ur och dyka upp i Sverige. När den stooora dagen så var inne, fick vi sitta och vänta och vänta och vänta på att Axl skulle, dricka upp whiskyn, snorta en lina, vara sur och divaaktig och så vidare... När de väl började spela var man så trött (den unga, festande åldern till trots) att man bara ville gå hem.
Den andra konserten som blev ett riktigt magplask, var Elton John på Sthlms stadion också någon gång i början av nittiotalet. Gick en arbetskamrat och såg fram emot en kul kväll... suck, vi gick lååångt innan extranumren satte igån. Den mannen visade sig vara ett riktigt sömnpiller live. Det häftigaste han gjorde, var att RESA på sig medan han spelade och sjöng!!!
Ulf Lundell, live på Kneippbyn med solen som gick ner i bakgrunden medan han drog av dängor som Kär och galen, När jag kysser havet och så klart Öppna landskap är det absolut bästa konsertminnet EVER!!!
Tillbaka till Shirley och gårdagen. Det visade sig vara hennes turnédebut och nog blev det lite småknas med mellansnacket, men det klarade hon upp galant. Kvinnan är ju inte bara super på att sjunga, hon är riktigt rolig dessutom!!! Det blev inte bara skratt, några tårar tittade också fram när hon berättade storyn bakom en av sina låtar. Allt som allt, en riktigt skön kväll.
Sen komma hem halv tio till vaken fyraåring, som lägger sig halv åtta i vanliga fall och en bebis som inte hade velat äta... Det gick bra, fyraåringen som till kvart i nio och bebis som som vanligt sina nio timmar... sen somnade bebis dessutom om så jag fick några timmars sömn till...
Nu, ut och grilla korv med gårdsstädarna D och stora E, over and out!
Kommentarer
Trackback
