sagapau

Ibland lämnar hon nerspydda kläder, bajsblöjor och en frågvis fyraåring för att göra något HELT ensam... Som igår, då jag använde min påskpresentsbiljett jag fick av sambon, för att gå på konsert med Shirley Clamp. På Roslagsskolan i Norrtälje - glamoröst som sjutton! (Eller inte?)
Jag kan väl inte säga att jag är ett stort Shirleyfan, men det kulturella utbudet i Norrtälje en lördagskväll i april, som dessutom inte innefattar alkohol för att bli kul, är väl sisådär va... I sista sekund, som vanligt, eftersom bebis ville amma extra länge, vilket visade sig bra då hon vägrade äta något som pappan serverade i flaska, svischar jag in på Roslagsskolan, hinner precis på toa och sen ner till min plats. Min plats, som för övrigt var längst fram vid scenen längst ut på ena sidan, vilket ledde till att jag satt snett med nacken i en och en halv timme...

Oj, oj, oj, så bra hon var!!! Visst, de allra flesta är hundra gånger bättre irl så att säga, men detta var super!!! Intimt och nära, hon hade bara en körtjej, basist, percussionist och en pianist, kvällen till ära vid en Steinwayflygel, härligt, lagom starkt ljud och en fantastisk röst på det.

Jag skrev att de flesta är bättre live och det stämmer. Har varit på fem genrep av  Melodifestivalen nu och samtliga deltagare dessa år har låtit fantastiskt och det har varit omöjligt att plocka ut en vinnare... Jag kan nog bara komma på två tillfällen då konserter varit besvikelser. Den ena är Guns n´Roses i Globen typ -91. Då hade vi väntat i flera år på att de skulle få tummen ur och dyka upp i Sverige. När den stooora dagen så var inne, fick vi sitta och vänta  och vänta och vänta på att Axl skulle, dricka upp whiskyn, snorta en lina, vara sur och divaaktig och så vidare... När de väl började spela var man så trött (den unga, festande åldern till trots) att man bara ville gå hem.
Den andra konserten som blev ett riktigt magplask, var Elton John på Sthlms stadion också någon gång i början av nittiotalet. Gick en arbetskamrat och såg fram emot en kul kväll... suck, vi gick lååångt innan extranumren satte igån. Den mannen visade sig vara ett riktigt sömnpiller live. Det häftigaste han gjorde, var att RESA på sig medan han spelade och sjöng!!!

Ulf Lundell, live på Kneippbyn med solen som gick ner i bakgrunden medan han drog av dängor som Kär och galen, När jag kysser havet och så klart Öppna landskap är det absolut bästa konsertminnet EVER!!!

Tillbaka till Shirley och gårdagen. Det visade sig vara hennes turnédebut och nog blev det lite småknas med mellansnacket, men det klarade hon upp galant. Kvinnan är ju inte bara super på att sjunga, hon är riktigt rolig dessutom!!! Det blev inte bara skratt, några tårar tittade också fram när hon berättade storyn bakom en av sina låtar. Allt som allt, en riktigt skön kväll.

Sen komma hem halv tio till vaken fyraåring, som lägger sig halv åtta i vanliga fall och en bebis som inte hade velat äta... Det gick bra, fyraåringen som till kvart i nio och bebis som som vanligt sina nio timmar... sen somnade bebis dessutom om så jag fick några timmars sömn till...

Nu, ut och grilla korv med gårdsstädarna D och stora E, over and out!

Tog en skön promenad upp på Grovstanäs, gick ner till hamnen och tittade på kanadagäss, storskrak, vigg och måsarna som kommit nu. Härligt att kunna promenera på vägarna igen utan att känna att man går mitt i vägbanan.  Såg att blåsipporna har börjat vända upp sina ansikten på tomten nu.

I eftermiddag bär det av mot Solvalla för att titta när Toppolina springer. Hon är inte en av systers hästar utan den som hon tävlade i monté med. Det krävdes en del övertalning av sambon för att han skulle gå med på att åka med dit.

Tog ett beslut igår angående framtiden. Jag har sökt några distanskurser till hösten som skall hjälpa mig hitta rätt framöver... hoppas jag i alla fall. Kanske inte de roligaste kurserna, men jag hoppas att de ska fungera lite som dörröppnare. Den som lever får väl se.

När jag ser tillbaka på hur det var när den stora tjejen föddes, kan jag konstatera att den tiden är ett enda suddigt minne. Hela sommaren 2006 passerade i någon sorts dimma. Nu, när lilltjejen föddes strax före jul, har jag hela tiden tyckt att jag varit mer "vid medvetande" jämfört med förra gången. MEN, när jag nu tänker tillbaka på de senaste tre och en halv månaderna, så måste jag medge att en viss dimmighet infinner sig även här... Kan bara konstatera att det väl är så för mig och första småbarnstiden helt enkelt.

Jag börjar bli ganska trött på att byta blöta och nerspydda bodys en tre, fyra gånger om dagen... Vad är det man säger; alla åldrar har sin charm, eller? Spelar ingen roll hur trött mamman är när lilla ängeln ler sitt mest soliga leende, då när hon fick för sig att vakna halv fyra på morgonen och inte somna om... man smälter ju helt enkelt... Nä, helt ärlig var jag inte nu, den HÄR mamman blir nog lite irriterad först och SEN smälter hon. 

Dagens utflykt blev en "bilpromenad" med båda tjejerna på småvägar runt om i kommunen. Allt för att leta vårtecken inifrån bilen... Den lilla kan vi ju inte räkna med, hon sov som en stock i baksätet, men den stora skulle få uppleva lite sångsvanar, tranor och annat vårlikt... Mamman, den store pedagogen, fick efter en kvart bara konstatera att den stora tjejen också lämnade in och satt i bilbarnstolen med hängande huvud och en öppen, dreglande mun... Ja, ja, JAG tyckte det var trevligt i alla fall, rådjur, tranor, svanar, gäss och en och annan traktor blev dagens möten.  

Visst, snön föll igår, men det spelar ingen roll, för jag VET att under snön ligger våren och lurar... Tussilagon står där nere i backen och väntar att få tina fram och snödropparna och krokusarna vi satte i höstas sticker upp ur snön lite här och där. Snart, snart kommer våren att segra!

Lilla E sover så gott i bilbarnstolen ute i hallen, så jag passar på att rensa ur bland alla dvdfilmer. Har drabbats av en otrolig lust att bara kasta ut allt gammalt och ta in lite nytt, men framförallt få luft och rymd hemma. Problemet är bara att när jag rensat bort och lagt i kartonger/kassar, så är orken slut och allt blir stående innanför verandadörren i väntan på att någon, (läs D.) ska komma och bära bort det...

Stora E går omkring och sjunger "manboy manboy joka kara manboy" Hon skulle vilja sjunga Salems "Keep on backing", men "den kan jag inte lika bra, kanske när jag blir stor..."

Nä, lite mat på det, till både mig och bebisen, så ut i solen, hämta på dagis unt so weiter...