Trött
Som rubriken säger, ibland blir man verkligen trött... Min trötthet beror på olika saker, men en starkt bidragande är att den lilla bebin behagat äta två nätter i följd... Jag VET att jag inte ska klaga, med tanke på hur lite sömn andra föräldrar får, men DEN HÄR mamman blir ett MONSTER när hon inte får sova! Eller, monster, dramaqueen passar kanske bättre. Divalaterna, gesterna och suckarna skulle passa på Dramatens stora scén när som helst... Om Bergman funnits kvar bland oss, kunde han sitta på en stol i uterummet och bara iaktta. Det skulle inte krävas många minuter förrän han skulle resa sig så stolen föll omkull och utbrista:
- Vilken ångest, vilket lidande, fy FAAAN vad jag mår dåligt!!!
Och så skulle han omfamna mig, slänga fram ett livstidskontrakt på Dramaten (finns det sådana?) och skrika så resten av familjen sätter sig käpprätt upp i sängen och stirrar skrämt framför sig:
- Heureka! Jag har funnit henne! Sen går vi ut till limosinen som står utanför, tar en helikopter direkt till hans "lilla stuga" på Fårö. Där han för övrigt kastar ut både Micke Persbrant och Maria Bonnevie med orden:
- Försvinn, era bedragare, här kommer den rätta stjärnan!!!
Ja, så där kan hjärnan spinna loss i mitt sömnlösa tillstånd... I verkligheten har jag hasat mig ut i vardagsrummet, sjunkit ner i amningsfåtöljen och försjunkit i något inspelat, halvtaskigt realityprogram om antingen dåligt skötta restauranger eller bortskämda, norska lyxhustrur i Amerikat som tror att man får ett körkort efter att ha kört tre varv på en tom parkeringsplats... När så bebin äntligen ätit klart och somnat, sitter jag ändå kvar en stund, för JAG VILL VETA HUR DET GÅR... Ska kocken på restaurangen äntligen förstå och lära sig hur man lagar mat utan att använda hel- och halvfabrikat och ska lyxhustrun lära sig att bromsa utan att ställa sig på bromsen??? Svar på livets stooora gåtor med andra ord.
Så, när allt känns så där hopplöst och man tror att man aldrig ska få sova en hel natt igen, så tittar bebin på en och ler ett sånt där bebileende ni vet, som gör att man glömmer allt. Finns det något mer underbart, tänker man och går gladeligen upp ett par timmar senare med ett leende på sina egna läppar.
Sen finns det ju andra saker som gör en riktigt trött... Men detta är helt fel forum, så vi lämnar det ämnet...
Nu ska jag njuta av min kopp med te, läsa lite i Candace Bushnells nya bok, The Carrie Diaries, om tiden innan Sex and the city. En av böckerna D hade med sig hem från Skottland. Sen lilla E kom har jag lyckats läsa två (2) böcker!!! Alltså på snart sex månader! Det måste vara någon sorts rekord, i få lästa böcker alltså. En av dessa två är dessutom Dan Browns Den förlorade symbolen, vilket visade sig vara ett rejält bottennapp... Jag tyckte aldrig att den kom igång. Dessutom så känns upplägget rejält använt nu, det var okej i DaVincikoden, men borde ha stannat vid den...
Om en liten stund bär det av mot Norrtälje och en trevlig lunch med några mycket trevliga före detta kollegor... Det ska bli kul och känns just nu ganska nödvändigt!
- Vilken ångest, vilket lidande, fy FAAAN vad jag mår dåligt!!!
Och så skulle han omfamna mig, slänga fram ett livstidskontrakt på Dramaten (finns det sådana?) och skrika så resten av familjen sätter sig käpprätt upp i sängen och stirrar skrämt framför sig:
- Heureka! Jag har funnit henne! Sen går vi ut till limosinen som står utanför, tar en helikopter direkt till hans "lilla stuga" på Fårö. Där han för övrigt kastar ut både Micke Persbrant och Maria Bonnevie med orden:
- Försvinn, era bedragare, här kommer den rätta stjärnan!!!
Ja, så där kan hjärnan spinna loss i mitt sömnlösa tillstånd... I verkligheten har jag hasat mig ut i vardagsrummet, sjunkit ner i amningsfåtöljen och försjunkit i något inspelat, halvtaskigt realityprogram om antingen dåligt skötta restauranger eller bortskämda, norska lyxhustrur i Amerikat som tror att man får ett körkort efter att ha kört tre varv på en tom parkeringsplats... När så bebin äntligen ätit klart och somnat, sitter jag ändå kvar en stund, för JAG VILL VETA HUR DET GÅR... Ska kocken på restaurangen äntligen förstå och lära sig hur man lagar mat utan att använda hel- och halvfabrikat och ska lyxhustrun lära sig att bromsa utan att ställa sig på bromsen??? Svar på livets stooora gåtor med andra ord.
Så, när allt känns så där hopplöst och man tror att man aldrig ska få sova en hel natt igen, så tittar bebin på en och ler ett sånt där bebileende ni vet, som gör att man glömmer allt. Finns det något mer underbart, tänker man och går gladeligen upp ett par timmar senare med ett leende på sina egna läppar.
Sen finns det ju andra saker som gör en riktigt trött... Men detta är helt fel forum, så vi lämnar det ämnet...
Nu ska jag njuta av min kopp med te, läsa lite i Candace Bushnells nya bok, The Carrie Diaries, om tiden innan Sex and the city. En av böckerna D hade med sig hem från Skottland. Sen lilla E kom har jag lyckats läsa två (2) böcker!!! Alltså på snart sex månader! Det måste vara någon sorts rekord, i få lästa böcker alltså. En av dessa två är dessutom Dan Browns Den förlorade symbolen, vilket visade sig vara ett rejält bottennapp... Jag tyckte aldrig att den kom igång. Dessutom så känns upplägget rejält använt nu, det var okej i DaVincikoden, men borde ha stannat vid den...
Om en liten stund bär det av mot Norrtälje och en trevlig lunch med några mycket trevliga före detta kollegor... Det ska bli kul och känns just nu ganska nödvändigt!
Kommentarer
Postat av: chaos
Samma här! Jag känner precis likadant bara det handlar om två månader som man inte sovit en hel natt! Jag längtar och tänker, snart snart skall jag få sova ...oops, men då skall man börja jobba ju! Jag hoppas det händer saker i sommar så att man får sova mer! snart är amningstiden förbi och då kommer man kanske att sakna den men just nu, mitt i, så längtar man bara att inte behöva amma längre! Håll ut tjejen, vi är många som känner som dig! kramis
PS Tack för senast, hoppas det blir besök igen snart!
Postat av: Tjärstin
Tack för dagens skönaste garv!!! Gav det till Anders också då jag satt och läste högt för honom! :)
Trackback
