sagapau

Gårdagen var lång och kul. Jag var visserligen helt slut klockan tio, men det var det värt.

Redan vid tio på morgonen kom flickornas sysslingar på besök för att leka lite. Eller, ja, den stora sysslingen och stora E lekte, den lilla sysslingen är ju bara en månad så han sov mest hela tiden. Fixade lunch till hela gänget samtidigt som kvällens middag förbereddes - multitasking!

En kort stunds vila mellan förmiddagsbesöket och kvällsbesöket intogs sittandes i fåtöljen.

När det så var dags att på allvar sätta igång med matlagning till middagen, valde lilla E att balla ur... Då fanns det INGENTING som kunde få henne att sluta skrika, förutom att bli buren av mamma. Mamma, hon som hade tusen saker att göra innan kompisarna kom och som VERKLIGEN inte kunde hacka rödlök med en bebis på axeln...
Som tur var kom pappan precis i lagom tid för att jag skulle lyckas rodda ihop det.

Så följde en suuupernice kväll i glada vänners lag med mycket prat, skratt, skvaller, planer och så pyssel förstås... Här kommer bilder på kvällens alla skapelser:





Nån som blir sugen???

Nu är det bara ett och ett halvt dygn kvar innan D kommer hem igen, ska bli skönt! Vi klarar oss alldeles utmärkt utan honom, men det är klart att det blir tomt. Vi klarar oss till och med så bra, att huset faktiskt är relativt välstädat… eller, städat och städat… Det är absolut inte dammsuget, men diskmaskinen är urplockad och inplockad, soporna har hittat ner till soptunnan, det ligger inte en massa post och skräpar överallt, bara på ETT ställe i hallen. Till och med skulle man kunna säga att det är så ordentligt undanplockat att det skulle gå att ta hem folk hit… Tja, kanske inte på ”finmiddag”, (hur ofta har vi det egentligen?), utan mer ”hoppsan-kommer-ni-förbi-ja-ja-kliv-på-bara”-städat…

 I morse gick jag och bebin ner till bryggan, fast det var så gråmulet att vi (jag) satt bara en liten stund. Jag satt och tänkte en stund på hur lyckligt lottad jag känner mig med två så fantastiska små tjejer. Tänk att jag någonsin tvekade när det gällde att skaffa barn… inte när vi väl tagit beslutet, men innan. Ibland kan jag tänka att –Varför väntade vi så länge med det här. Fast, om vi hade skaffat barn tidigare så hade vi ju inte fått just dessa två tjejer. Ja, ni vet, jag lär ju inte vara den enda som fastnat i en sådan tankevurpa direkt.

 Dagens lyxstund har nu varat i tre (!) timmar, då lilla E har sovit i vagnen sedan vi gick till dagis i morse. Jag har då passat på att ha lite ”mammatid” och pysslat! Det är nu dags att börja förbereda dagens lunch, både till mamman och till lillasyster. Tänk, vilka vuxenpoäng jag måste ha scorat idag, i och med att jag inte bara tillverkat egen barnmat, utan dessutom kom ihåg att ta ut den ur frysen i morse, så att den är tinad lagom tills nu… Jösses! Hade min hemkunskapslärare från högstadiet vetat att det skulle bli så, hade jag kanske fått mer än den där trean i alla fall… ;)

Resultatet från dagens pyssel… På fredag kommer tjejligan hit för att äta gott, prata, prata, prata och så pyssla lite grann. Då ska vi tillverka prinsesstårtor, cupcakes och rulltårta… i alla möjliga färger och kanske former.

Tänkte först döpa inlägget till dagens pyssel, men insåg hur fel det skulle vara. Visserligen har veckan bjudit på två pysseltillfällen, men inte mer.

Idag åkte hela familjen in till minimarknaden i Norrtälje för att stora E skulle få åka karusell. Sen hade jag blivit tipsad om att det gick att fynda pärlor i ett av stånden. Vi kom precis lagom till godisregnet, det var jag, stora E och ett tiotal trettonåringar som stod och trängdes... Jag tror vi fick ihop sju kolor, E var jättenöjd och jag behövde inte knuffa bort så hemskt många andra barn... Sedan kastades det ut små gosedjur, varav tre av dem hade en fribiljett till karusellerna fastsatt på sig. I egenskap av en av de längsta, mina 165cm till trots, lade jag vantarna på en hiskelig lila groda som kom flygande mot oss. Hundradelen efter att jag snuddade vid den, var det tre andra händer som försökte få ett bra tag om den. Men, envis och stark som man är, ryckte jag till och slet den åt mig/E. Snacka om tur, för vi fick tag i en av de med fribiljett, så det blev genast en tur på en lila trähäst på karusellen...

När vi stod och handlade pärlor, fick vi syn på en rosa liten gosehund på marken. Den tog vi upp och jag lade den ovanpå vagnsufletten så att den som tappat den kunde se den. Ingen hörde av sig och då gick jag ändå och kollade ifall någon såg ut att ha tappat en hund... Stora E var lite bekymrad, för inte kunde väl VI ta den?
-Jag såg att det var en flicka med kjol som tappade den, sa hon till slut och när vi satt och fikade sa hon plötsligt
-Där är flickan som tappade hunden!
Hon och jag gick bort mot ett litet gäng med tolv-trettonåringar och frågade om det var någon av dem som tappat ett gosedjur. Då fick vi det ärliga svaret:
-Nej, vi tappar inte, vi tar!
Stora E var fortfarande bekymrad, för "det VAR ju den flickan som tappade", men har nu accepterat att hunden fick följa med oss...

Vi satte genast igång att pyssla med de nya pärlorna och här är resultatet! E har gjort de tre änglarna till vänster och jag fick nöja mig med en silverängel...


(H)änglarna


Två gröna trollsländor

D har haft hjälp av sin pappa idag med  att fälla träd på tomten. Att fälla träd lockar fram något ursprungligt och machoaktigt i min sambo. Han går runt på tomten och tittar på träd som om han vet vad han gör. Ungefär som när folk tittar på en bil och sparkar på däcken för att man ska tro att de är bilkännare. Det finns liksom ingen vits med det hela, men det känns som om det SER bra ut när man gör det... Eller nåt. I alla fall var det idag två, ganska små träd som fick stryka på foten. En tall och en gran, eller inte vet jag. Jag satt inne och matade bebis hela dan. Börjar tro att maten inte riktigt räcker till längre. Hur som helst så har jag spenderat större delen av dagen tillsammans med lilla E i amningsfåtöljen. Och två träd färre på tomten... Stora E, som regisserade morbror till att på börja städningen av lekstugan igår, har idag aktiverat farmor på samma uppgift. Jag har inte varit ute och kollat, men skulle gissa att det snart nog är färdigstädat där ute utan arbetsinsats från hennes sida.



Det skulle ha varit whiskykväll här hemma med gänget som åker till Islay om några veckor, men två föll ifrån så den tredje tog med sig familjen och kom hit i stället. Så på så sätt blev det två jämngamla bebisar som skrek i kapp här hemma.

Emellanåt tittade de på varandra under tystnad, varpå den ena helt plötsligt blev rädd, började skrika så den andra blev rädd och svarade med samma mynt... Ett tag var det inne att sympatigråta också, om min bebis fick magknip, tröstade den andra bebin med att stortjuta också. Ibland är det livat värre att vara småbarnsförälder...


Snart åker D och sippar på dram efter dram efter dram...