Trött

Som rubriken säger, ibland blir man verkligen trött... Min trötthet beror på olika saker, men en starkt bidragande är att den lilla bebin behagat äta två nätter i följd... Jag VET att jag inte ska klaga, med tanke på hur lite sömn andra föräldrar får, men DEN HÄR mamman blir ett MONSTER när hon inte får sova! Eller, monster, dramaqueen passar kanske bättre. Divalaterna, gesterna och suckarna skulle passa på Dramatens stora scén när som helst... Om Bergman funnits kvar bland oss, kunde han sitta på en stol i uterummet och bara iaktta. Det skulle inte krävas många minuter förrän han skulle resa sig så stolen föll omkull och utbrista:
- Vilken ångest, vilket lidande, fy FAAAN vad jag mår dåligt!!!
Och så skulle han omfamna mig, slänga fram ett livstidskontrakt på Dramaten (finns det sådana?) och skrika så resten av familjen sätter sig käpprätt upp i sängen och stirrar skrämt framför sig:
- Heureka! Jag har funnit henne! Sen går vi ut till limosinen som står utanför, tar en helikopter direkt till hans "lilla stuga" på Fårö. Där han för övrigt kastar ut både Micke Persbrant och Maria Bonnevie med orden:
- Försvinn, era bedragare, här kommer den rätta stjärnan!!!

Ja, så där kan hjärnan spinna loss i mitt sömnlösa tillstånd... I verkligheten har jag hasat mig ut i vardagsrummet, sjunkit ner i amningsfåtöljen och försjunkit i något inspelat, halvtaskigt realityprogram om antingen dåligt skötta restauranger eller bortskämda, norska lyxhustrur i Amerikat som tror att man får ett körkort efter att ha kört tre varv på en tom parkeringsplats... När så bebin äntligen ätit klart och somnat, sitter jag ändå kvar en stund, för JAG VILL VETA HUR DET GÅR... Ska kocken på restaurangen äntligen förstå och lära sig hur man lagar mat utan att använda hel- och halvfabrikat och ska lyxhustrun lära sig att bromsa utan att ställa sig på bromsen??? Svar på livets stooora gåtor med andra ord.

Så, när allt känns så där hopplöst och man tror att man aldrig ska få sova en hel natt igen, så tittar bebin på en och ler ett sånt där bebileende ni vet, som gör att man glömmer allt. Finns det något mer underbart, tänker man och går gladeligen upp ett par timmar senare med ett leende på sina egna läppar.



Sen finns det ju andra saker som gör en riktigt trött... Men detta är helt fel forum, så vi lämnar det ämnet...

Nu ska jag njuta av min kopp med te, läsa lite i Candace Bushnells nya bok, The Carrie Diaries, om tiden innan Sex and the city. En av böckerna D hade med sig hem från Skottland. Sen lilla E kom har jag lyckats läsa två (2) böcker!!! Alltså på snart sex månader! Det måste vara någon sorts rekord, i få lästa böcker alltså. En av dessa två är dessutom Dan Browns Den förlorade symbolen, vilket visade sig vara ett rejält  bottennapp... Jag tyckte aldrig att den kom igång. Dessutom så känns upplägget rejält använt nu, det var okej i DaVincikoden, men borde ha stannat vid den...

Om en liten stund bär det av mot Norrtälje och en trevlig lunch med några mycket trevliga före detta kollegor... Det ska bli kul och känns just nu ganska nödvändigt!


Goa pastorn

Har haft besök idag av prästens om ska döpa lilla E på söndag. Hembesök av goa pastorn kräver städat hus... Eller, ja, det behövdes verkligen en rejäl dammsugning hemma ändå. Funderade ett tag på om jag skulle ta fram släktsilvret också... nä, men, vi HAR ju inget finsilver, finservis eller något sånt. Det löste sig eftersom prästen bara ville ha ett glas vatten. Det fick han gott dricka ur glasen från IKEA!

Han gick igenom hur dopet skulle gå till och vi fick bestämma psalmer och sånger som ska spelas. Jag och min syster kommer att sjunga varsin solosång, fast i ärlighetens namn, vet jag inte exakt när solosångerna ska in i programmet. Varför ska det vara så svårt att koncentrera sig och komma ihåg en liten detalj? Äh, jag skyller på amningshormoner, som vanligt! Man kan faktiskt skylla det mesta på dessa underbara (?) hormoner har jag märkt.

Stora E har bestämt vilken sång som ska spelas när vi går in i kyrkan och det blir ingen mindre än: Här kommer Pippi Långstrump!!! Först valde hon Pippis sommarvisa, men sen föreslog prästen Pippisången och då ångrade vi oss. Passar bra, dels för att stora E älskar den sången och gärna sjunger den, dels för att lillasyster är en liten rödlätt tjej, som Pippi! D fick  också vara med och bestämma, det blir psalm 199 mot slutet, alltså Den blomstertid nu kommer.

Mitt i genomgången av dopet, kom prästen av sig och sa:
- Är det bara oöppnade whiskyflaskor?
Han hade nog suttit och funderat en stund på det, för sen vek samtalet av mot tonåringar och sprit.


Vi blev erbjudna att gifta oss i tv 4 också! Den 19e juni, samma dag som kronprinsessan gifter sig, har Länna kyrka drop-in-vigsel! Det är bara att komma och gifta sig! Ja, man måste ju ha sina papper med sig förstås. Prästen kunde lova oss en specifik tid för vigsel OCH att bli filmade av just tv4... Vi tackade vänligt med bestämd nej till detta. MEN, han planerar ett liknande tillfälle, preliminärt till midsommarafton nästa år, då kanske vi slår till, vem vet? Bara vi slipper tv-kamerorna så...

Imorgon bitti ska jag ta med mig båda tjejerna och gå upp till vår bygdegård för att öva inför dopet. Jag och stora E har en hemlig plan, hoppas den går att genomföra. Vi får se på söndag...



På vår tomt har vi massor av blommor, just nu är det liljekonvaljerna som har tagit över. Eller, bladen, rättare sagt. Tidigare år har det varit mängder av blad, men inte så många blommor, tyvärr. MEN, i år är det fler blommor än någonsin förut. I morse när jag gick upp från parkeringen LUKTADE det helt plötsligt liljekonvalj! Så underbart! Nere vid vägen har vår enda stora syrénbuske precis slagit ut sina härligt doftande blommor. Vi har satt många små syrénbuskar längs med staketet, men det går trögt. Skulle vilja ha många, många syréner. Jag "tjyvdoftade" lite på grannens syrén på väg hem från dagis...



Dagens insikt

Stora E: Mamma, vet du vad jag kom på?
Mamman: Nej.
E: Pippi Långstrump byter aldrig kläder, hon har alltid samma!

Senare har vi blivit lite oeniga huruvida E ska städa undan alla sina saker från vardagsrummet eller ej...
Mamman (lugnt och sansat): Nu måste du städa, E.
E: Då tänker jag KASTA alla mina gosedjur i soporna! (Mamman undrar tyst vem som straffas i och med denna drastiska handling men säger absolut ingenting)
Mamman: Vill du inte ha dina gosedjur kvar?
E: (har nu insett misstaget i sitt missriktade hot) Är du helt du... är du helt KLOK i huvudet?
Mamman är tyst
E: Då... smutsar jag ner lilla Es alla gosedjur!!!
Mamman: Är du arg på lilla E?
E är tyst en stund, sen börjar hon plocka undan sina saker...

1-0 till mamman

Ridå


Stora E, 5-6 månader


Lilla E, fem månader


RSS 2.0